Skottarevsprojektet oroar mig och många fler. Men först till förutsättningarna.
På uppdrag av regering och riksdag har Energimyndigheten i samråd med bl.a. länsstyrelserna valt ut ett antal "områden av riksintresse för vindkraft", som den juridiska termen lyder. Dessa ligger inom Sveriges territorialgräns (12 sjömil eller 22,2 km från land). Innanför denna gräns - och företrädesvis inom dessa områden - skall år 2015 finnas vindkraftverk som kan generera 4 TWh el. Härutöver skall i Sveriges ekonomiska zon, d.v.s. utanför territorialgränsen, år 2015 finnas vinkraftverk som kan generera 6 TWh el.
Energimyndigheten har vidare fördelat ut målet om 4 TWh på landets län (men inte målet om 6 TWh i den ekonomiska zonen). Innanför territorialgränsen vid Hallandskusten skall enligt denna fördelning byggas nya vindkraftverk som år 2015 kan generera 256 GWh.
Detta är läget och ingen vill nog på allvar ta strid om målet att bygga vindkraftverk i denna omfattning. I varje fall inte för att sänka ribban.
Arbetet med att definiera områden av riksintresse för vindkraft bygger på en serie kriterier. Ett av dem är att bottendjupet inte skall överstiga 30 meter. Siffran är inte närmare motiverad men jag har underhand av Carl-Ivar Stahl på Energimyndigheten förstått att myndigheten utgått från att det inte skulle vara möjligt att bygga på större djup. Här tycks Energimyndigheten doch ha levt en smula i det förgågna, jfr nedan betr Kriegers flak.
Favonius AB, som projekterar anläggningen, anger på sin hemsida att den beräknade energiproduktionen från Skottarevsprojektet kommer att uppgå till 270 - 450 GWh/år. Det överstiger, även vid den lägre produktionsgränsen, målsättningen för hela Halland!
Man kan imponeras av ambitionen men man kan frukta att vi och våra efterkommande får betala ett kännbart miljöpris för Falkenbergs satsning. Utsikten över Kattegatt kommer antagligen att bli allvarligt störd av den tilltänkta etableringen. Med de bygghöjder och de alternativa placeringar av vindkraftsparken som Favonius nu arbetar med.
Favonius planer gäller som vi vet ca 30 vindkraftverk med en totalhöjd av 170 meter (inkl 60 meter rotorblad), placerade 8 - 10 km från land. Vid den bygghöjden måste varje kraftverk förses med varningsljus, ett starkt vitt blixtrande ljus (två per sekund), placerat 110 m över havet med en ljusintensitet av 120 000 candelas (just nu kan jag tyvärr inte översätta denna måttuppgift till något mer välbekant).
Det är lätt att tro att så höga, så många och så näraliggande vinkraftverk kommer att bli ett mäktigt blickfång. Både dag och natt.
Jag har ställt ett antal frågor till Jan-Åke Jacobson, VD för Favonius AB, bl.a. om synbarhet från land är ett hinder som utesluter en eljest lämplig allokering. Hans svar dämpar inte min oro: "I vår demokratiska ordning har vi medborgare sagt att vindkraftverk får vara synbara." Jag fick samtidigt det klara intrycket att Favonius inte vill diskutera etablering på större djup än man nu planerar för.
Man kan jämföra Favonius ambitioner med vad som sägs i projektbeskrivningen av Kriegers flak utanför Skåne: "De krav på lokaliseringen som har ställts, har varit att finna ett läge som är tillräckligt långt från kusten för att synintrycket skall begränsas väsentligt, utan att kostnaderna för installation blir orimliga. Vidare får vattendjupet ej överstiga 30 á 40 m, samtidigt som miljöpåverkan skall vara acceptabel." Man stannade för en placering 3,5 mil från land. Av vindkraftverk som kommer att bli 100 - 120 m höga till nav med en rotorradie av 50 - 60 meter.
I den protestlista som Fri Horisont går runt med krävs att alla havsbaserade vindkraftverk utanför Hallandskusten skall placeras på ett minsta avstånd från land av 20 km. Det betyder i praktiken utanför 30 meters(djup)linjen och därmed utanför området som angivits som riksintresse för vindkraft.
Jag har skrivit under denna lista, jag tycker yrkandet är riktigt och tekniskt sett realistiskt. Men jag tycker också att frågan om rimligt avstånd från land måste bli mycket bättre belyst. Utan en oberoende och sakkunigt utfört animering av olika projekt- och placeringsalternativ blir protesterna i verklig mening utsiktslösa.
Jag föreslår att Steninge Natur- & Miljöförening bekostar och låter utföra sådana animeringar, gärna tillsammans med andra föreningar som kan ha intresse i saken. Det borde vara en angelägenhet för alla medlemmar, vare sig de är för eller emot Skottarevsprojektet i dess nuvarande utformning, att få fram ett så viktigt beslutsunderlag.
Hälsningar
Mats Thulin