STRANDNINGAR

1702-1954

LÄNGS KUSTSTRÄCKAN

RINGENÄS-SUSEÅN

Sperling Bengtsson

"Det hade blåst en tredagars storm och när jag öppnade stalldörren och tittade ut, sa saberen fick jag se, att där stod en skuta på Busörsrevet."

En sådan syn kunde upplevas för hundra år sedan och "skutan" var briggen CARL av Raumo, som strandade på Busörsrevet vid Särdal den 15 augusti 1888. Ännu kan "Carlastenen" pekas ut, där briggen slutade sin sista resa, ty den höggs upp på platsen och allt som kunde användas. togs omsorgsfullt tillvara. Bland annat användes virket till en fiskebod vid landningsplatsen i lä av Busörsrevet. Havet var kustbons "skog" förr i tiden och i husen utmed kusten finns mycket virke som bärgats efter stormar, då Kattegatt kunde vara fullt av drivande vrak, vrakgods och trävirke från lasterna. Ofta var det prima Norrlandsvirke. Så kom det sig, att till ett hus som byggdes någon gång på 1910-talet kunde användas plank' som bärgats under en stormnatt. Den första skolan i Lynga i Harplinge byggdes av virke från lasten efter norska barken HARMONIA, som strandade på Haverdalsstranden den 12 augusti 1881.

I tidningar från 1800-talet kan också läsas om sådant, t. ex i tidningen Halland för lördagen den 15 april 1876. Under tisdagen hade en orkanlik storm rasat och den anställde stor förödelse och förorsakade många sjöolyckor:

"Vid Skallen har funnits ett kantrat fartyg förmodligen en brigg, som kvarhålles av ankarne, ännu ett förolyckas, strandat fartyg lär finnas i närheten av Skallen". Onsdagen den 19 april: "Uppfiskadt vrak. I lördags e.m. bogserade ångbåten RAN det Österut från Skallen funna vraket af ett större skepp, en brigg eller ett skepp (så benämndes bl.a. barkskepp), till kusten utanför Steninge glasbruk. Wraket som ligger med kölen ett par alnar öfver vattenytan utgör endast akterdelen, omkr. två tredjedelar, af ett förolyckadt fartyg. Någon namnbräda har man ännu icke funnit, och vet sålunda icke, hvilket eller af livad nationalitet fartyget varit." Lördagen den 22 april: "Uppfiskadt vrak. Det till kusten utanför Steninge bogserade vraket är enligt livad en funnen namnbräda gifver vid handen, en qvarlefva af på Anholts östra ref strandade skonerten RAGNHILD från Drammen".

Det kunde också göras lyckade "fynd" ute i rum sjö. Så berättar en tidning onsdagen den 19 april 1876 om en "lyckad fartygsbergning. Af fiskare i 3:ne båtar från Morup och Fiskebäckskil påträffades i måndags åttadagar drifvande i Kattegatt ett manlöst fartyg, på hvilket de gingo ombord och då master och segel voro i brukbart skick tillsattes de sednare, hvarefter fartyget dagen derpå lyckligen infördes till Klippan. Det bergade fartyget, som synes vara oskadadt, är engelska briggen MARGUERITE från Sunderland med last af stenkol och är enligt registerboken på 221 tons".

I tidningarna finns också annonser om auktioner på strandfynd.

Västkusten kunde ibland vara farlig för segelfartygen. Vid långvarig motvind kunde de samlas i hundratal vid Snekkersten söder om Helsingör. Blev så vinden god, fylldes norra delen av Öresund och Kattegatt med segelfartyg från alla nationer. Säkert var det en ståtlig syn. Vid ogynnsam väderlek kunde så vinden springa över till V och NV storm med den farliga kusten på lä. Då gällde det att hålla ut till sjöss eller in till någon hamn eller god ankarplats. Vid sådana tillfällen "välsignades kusten" - "de vragade bra", sade kustbon.

Den här aktuella kuststräckan mellan Halmstad och Falkenberg, eller, noga räknat, Ringenäs i söder till Suseåns utlopp, består av växelvis klippor, skär och sandstränder, där Sälarevet vid Särdal ligger längst ut från land. Ankarplatser fanns vid Stensjö i lä av Fågelholmen och Busör, Särdals redd i lä av Busörsrevet. Båda var dock mycket utsatta vid västliga vindar. Några hamnar fanns inte men mer eller mindre permanenta bryggor, som anlades och kunde angöras vid gynnsam väderlek. Så bildades AB Busörs Lastagebrygga 1861 och där finns ännu den gamla stenbryggan kvar. (Försök till hamnbygge vid Busör). Vid Stensjö finns en klippa som stupar brant i havet med djupt vatten intill. Där kunde de små skutorna halas intill, en landgång lades ut från klippan för lastning och lossning. Vid Skallen fanns en lastbrygga av trä för stenlastning. byggd av Stenbolaget och där, liksom vid Steninge.

Glasbruk och andra ställen, ankrades skutorna upp och lastning skedde sedan med pråm. Strax söder om Törnehall i Särdal fanns ett tegelbruk under senare delen av 1800-talet med en brygga, där lastning och lossning skedde med pråmar.

De äldsta strandningarna är endast kända genom sjöförklaringar vid Rådhusrätten i t. ex. Halmstad, tidningar och kronofogdens rapporter.

Protest - sjöförklaring skulle enligt Sjölagen lämnas nar något hade hänt ombord. Inte bara vid strandning eller haveri, utan alltid, när någon olycka hade inträffat. När lasten hade blivit skadad av vatten, någon del av den hade gått förlorad och liknande. Protest skulle avges skriftligt till domstol, rådhusrätt i stad eller häradsrätt på landsbygden och sedan beedigas av besättningen.

Till skrivelsen skulle bifogas utdrag ur logg- eller dagbok om sådan fördes, vilket inte behövdes ombord i mindre fartyg. Vidare skulle ges en redogörelse för olyckan och sådant som behövde åberopas inför domstol. Det är berättelser om umbäranden och livsfara, hjältemod och ond bråd död, skildrat med enkla ord. Om dygnslånga pass vid pumparna eller att "bära skutan på armarna", som det ibland uttrycktes, när det sedan skildrades i kajuta och skans. Och visst var segelfartygens sjömän ofta utsatta för livsfara. Det var en del av det dagliga livet ombord, till sjöss och i hamn. Så finns det t. ex. sjöförklaringar, som avgetts sedan sjömän drunknat i Halmstads hamn.

Sjöförklaringen var således ett bevis och redogörelse för hur hela olyckan gått till. Befälhavaren och besättningen berättade om händelsen till ledning för rederi och assuradörer av fartyg och last. Denna skrivelse gick sedan - efter 1906 - till Kommerskollegii sjötekniske konsulent, som sedan gav ett utlåtande. Detta var av naturliga skäl inte alltid så välsett av sjömännen.

Till domstolen kallades en eller flera sakkunniga, ibland ombudsman vid sjömanshus eller pensionerade sjökaptener.

Det kan kanske tyckas, att detta blir många skildringar av olyckor och dylikt, men då är det lätt att glömma bort, att "hälsan tiger still". Det blev många sjöresor på varje sådan olycka, som ledde till sjöförklaring. De genomfördes i regel lyckligt och väl, trots alla stormar och olyckstillbud, med gott sjömanskap på däck och i rigg, med bestick och andra hjälpmedel som fanns. Många skeppare kunde segla år efter år utan allvarligare tillbud. Så var det med skepparen Carl Andersson från Särdal, som med sin lilla jakt VICTORIA seglade med gatsten, mest till Köpenhamn, utan någon känd olyckshändelse.

Skrivelsen, förklaringen över hur allt hade tillgått, är i princip ett av de få exempel på detaljerade ögonvittnesskildringar som finns om det förflutna. Inte bara om själva olyckan, utan den ger dessutom korta tidsbilder av hur man seglade och navigerade, förhållanden på ankarplatserna och hur ankring och förtöjningar arrangerades i land och ombord. Så beskrivs ibland hur ankarkättingen drogs över eller förbi ankarspelet, taljor sattes till och gjordes fast i pållare och om masterna. Allt för att minska den stora påfrestningen, när brottsjöarna rullade in över den öppna ankarplatsen. Detta måste sålunda alltid göras vid SV storm på Särdals redd. Men några utdrag ur sådana skrivelser får berätta om det:

"Härmed får jag ödmjukligen anhålla att få afgifva följande sjöförklaring. Torsdagen den 23 September d. år (1873) afgick jag med Jakten MAGEN från Köpenhamn destinerad till Steninge med jernskenor."

Så började skepparen Christoffer J. Bengtsson i Särdal sin skrivelse, daterad Halmstad den 30 september 1873. Resan fortsatte till Halmstad. "Seglade därifrån söndagen d. 26 kl. 7 förmiddagen, ankrade till följd af vädrets beskaffenhet för lossning wid Särdals moringsboj och förtöjde med moring och ankare". Måndagen d. 27 blåste det upp till storm från VSV med svår sjögång. "Allting höll intill kl. 8 på aftonen, då moringskettingen sprang, hvarefter ankarne draggade och fartyget dref iland, då spelet (ankarspelet) vid samma tillfälle oklarades, voro vi urståndsatta göra nagot för fartygets bergning. Kl. 9 aftonen gingo vi iland då vi icke wågade qwarstanna ombord." På onsdagen kunde man gå ombord, fartyget låg då på endast 2 fots vatten och lossning verkställdes samma eftermiddag.

Till detta kan tilläggas, att MÅGEN drogs upp på land, där Särdals Livräddningsstation sedan byggdes, sågades av på mitten, drogs isär och förlängdes på så sätt. Så gjorde man ibland med mindre skutor.

Den 25 juli 1884 ankrade jakten LEMONA av Viken på Särdal redd, lastad med sand till Steninge Glasbruk. Av okänd anledning sjönk hon på 12 fots djup men bärgades och seglade några år. Den 9 augusti 1890 lossades sand vid Steninge, vinden N, men på kvällen blåste det upp västlig storm. Trots att båda ankarna var ute, måste besättningen gå iland med en lastpråm "för att bärga livet". Vakt hölls från land och vid tvåtiden på natten drev LEMONA i land vid Blombergsberget och blev troligen vrak.

Det är en liknande väderlek som återkommer vid några tillfällen: Vind från 0 till N och sedan hastigt påkommande storm från SV till NV, vilket inte alltid klarades upp på den oskyddade ankarplatsen vid Steninge.

Också förlisning av fartyg som överraskades av storm på Kattegatt, skedde ibland på kusten. Skonaren MERCUR av Halmstad, kapten Johan Ander Ståhle, seglade från Rudköbing tom till Halmstad i slutet av oktober 1910. Överraskades av SSO storm med hög sjö och med risk att fartyget skulle kantra, kunde inte så mycket segel föras och hon drev norrut. Försök att sätta kurs på Falkenberg misslyckades, då bommen till gaffelfocken sprang när man var i höjd med Steninge. MERCUR drev mot land och då beslöts att sätta henne på land för att bärga livet. Den 1 november, kl 11 f.m. törnade hon på vid Bobergsstrand (söder om Suseåns mynning) och blev stående fast. På e.m. kl. 2 blev besättningen räddad iland av kustbefolkningen. Vid sjöförhöret inför Rådhusrätten i Halmstad den 22 december uttalade sakkunnige som sin åsikt, att om ballasten, ca 6 ton under en särskilt fastspikad plattform, hade varit tyngre, hade det troligen lyckats Ståhle att föra fartyget in i Halmstadbukten. MERCUR blev vrak och kvar på platsen.

Särdals Livräddningsstation byggdes 1908 genom Sveriges Allmänna Sjöfartsföreningens försorg och bekostades genom donationer. Var färdig för invigning den 28 oktober och överlämnades sedan till det nybildade Svenska Sällskapet för Räddning af Skeppsbrutne, SSRS, Sjöräddningssällskapet. Under årens lopp utfördes flera räddningsföretag med roddlivbåt och raketapparat. 1957 drogs stationen in och överlämnades till Harplinge Hembygdsförening att bevaras som museum för sjöräddning, sjöfart och fiske. Därför omfattar kartan över strandningar just det avsnitt av Västkusten, som utgjorde stationens bevakningsområde.

Källor:

Stationsjournal för Särdals Livräddningsstation 1908-1954

Livräddningsstationen. Särdal. Harplinge Hembygdsförening

Försök till hamnbygge vid Busör. Harplinge Hembygdsförening.

Statens Sjöhistoriska Museum, Stockholm.

Rådhusrätten i Halmstad. Justitie-Dombok. Ala:1-50. LLA.

Rådhusrätten i Halmstad. Protokoll och domar i civilmål. Ala:51-96.

A VII:1,2. Tingsrätten, Halmstad.

Kommerskollegium. Sjöfartsbyrån Fartygsregistersektionen Ella.

RA.

K. B. Bjering, Halmstad

Båtologen.

Egna anteckningar.

Strandningar på kusten mellan Ringenäs i Harplinge och Suseån i Eftra, 1702-1954.

Boberg 1/ Skon. MERCUR, Halmstad 1/11 1910.

Eftra 21 Skepp FORTUNA GALEIJ, 30/8 1736.

Gåsanabbe 3/ Okänd, kapt. Malmgren.

4/ Okänd skonare.

Kattegatt 5/ Okänd dansk, 1866.

Stensjö 6/ Skon. EMIL, Zingst, 5/10 1860.

7/ Slup SVEA, 1840-41.

8/ Slup FELIX, maj 1846.

9/ Båt No 68, Råå, 3-4/10 1860.

10/ jakt MATHILDA, Råå 4/10 1860.

11/ Jakt FÖRENINGEN, Råå, 19/5 1896 121 jakt TRE BRÖDER, 23/4 1863.

13/ Båt JOHANNA SOPHIA, Donsö, 30/9 1852.

14/ Skon. GUSTAFVA SOPHIA, Kungsbacka, (fast i isen) 211 1871.

15/ jakt STYRBJÖRN, Halmstad, 1835.

16/ jakt CHRISTINA PETRONELLA, Särdal, 7/5 (7/4) 1874.

17/ Jakt JOSEFINA, Råå, 7/5 (7/4) 1874.

18/ jakt ALF, Råå, 14/10 1899.

19/ Skon. BALLYBRACK, Dublin, 20/9 1922.

201 Brigg FAVORITE, England, 3-4/10 1832.

21/ Galeas DIE EINIGKEIT, januari 1827.

Steninge 22/ Galeas, Långedrag, 16/11 1888.

23/ NAPOLEON.

24/ jakt HELENA, Helsingborg, 3/12 1903.

25/ jakt SIRI, Halmstad, 2110 1903.

26/ Slup GÖTA LEJON, 1846.

27/ Koff DE EENGEZINDHEID, Holland, 28/12 1827.

28/ jakt, Halmstad, 18/7 1885.

29/ jakt LEMONA, Viken, 10/8 1890.

30/ Slup ELLIDA, Helsingborg, 4/2 1902.

31/ Galeas LAURA, Steninge, 23/8 1907.

32/ jakt PAULINA, Torekov, 24/8 1903.

33/ Galeas ASTRID, Steninge, 29/7 1909.

Bökesgård 34/ Koff DINA, Hannover, 23/10 1859.

Busör 35/ Slup, Brevig, Norge, 9/11 1874.

36/ jakt ANNA SOFIA, Frölunda, 4/10 1878.

37/ jakt, CARL EVALD, Halmstad, 6/12 1884.

38/ Skon., Dragör, 5/9 1885.

39/ 3msk SEETEUFFEL, Kuxhaven, 29/1 1928.

40/ Galeas ANNA, Bossenfleet, 23/3 1897.

41/ Brigg CARL, Raumo, 15/8 1888.

42/ Slup GERALD, Steninge, 6/10 1888.

43/ jakt LEMONA, Viken, 25/7 1884.

44/ Galeas RAGNA, Steninge, 24/4 1910.

45/ jakt MAGEN, Särdal, 27/9 1875.

46/ Jakt SVENSKEN, Särdal, 13/4 1876.

47/ Galeas EMMA, Särdal, 4/12 1909.

48/ Båt NEPTUN, Särdal, (1910).

Särdal 49/ Skepp SUSANNA, 19/4 1702.

50/ Gaels ANNA MARIA, 1785.

51/ jakt PAKETEN, 3 9 1852.

52/ jakt ANNA SOFIA

53/ Skon. ANNA, Preussen, 31/5 1865.

54/ jakt CHRISTINA, 3/10 1852.

55/ Skepp DE BOOET, Holland, 27-28/6 1802.

Sälarevet 56/ S/S CUPIDO, Bremen, 10/6 1916.

57/ S/S ANNA FARENHEIM.

58/ M/S, Haugesund, 9/11 1935.

59/ S/S NERISSA, Hamburg, 4/7 1941.

Skallkroken 60/ Bark SARA, Mariehamn, 26/9 1900.

61/ Skärgårdskryssare FALKEN, Helsingborg, 24/8 1952.

Skallen 62/ Skon., Stettin, 6/11 1882.

63/ jakt GUSTAF, Råå, 19/6 1884.

64/ Jakt, Klädesholmen, 26/3 1887.

65/ S/S NEPTUN, Bremen, 29/12 1939.

66/ M/S LUCIA, Kiel, 14/4 1954.

Haverdal 67/ Jakt ANNA, Norge, 1866.

68/ Skepp HARMONIA, Norge, 12/8 1881.

69/ Fartyg, Holstein, 9/11 1752.

701 Båt, Halmstad, 16/10 1760.

71/ Galeas KATRIN DOROTEA, 1807. 72/ Jakt HOCEANE, Norge, 9/11 1866. 731 Skepp NEPTUNUS, 1815.

Skintan 74/ S/S NORDJYLLAND, Kobenhavn, 7/2 1916.

75/ Skon. BRAGE, Synes, 9/12 1916.

Ringenäs 76/ Lustkutter PHOTOMEIDE, Hamburg, 10/9 1924.

771 Galeas FYRA BRÖDER, 1815.

78/ Brigg MARIA, 26/10 1830.

79/ Jakt GUSTAFVA, Engelholm, 10/10 1874.

80/ Galeas AUGUSTA, Höganäs, 5/1 1892.

81/ Skon., Barth, 23/11 1882.

821 Skepp ST SALVADOR, Danzig, 1729.

Till toppen tillbaka